- Project Runeberg -  Varghunden /
104

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom och sträckte sig för att gripa honom. Raggen
reste sig ofrivilligt på vargungens rygg, läpparna
drogos upp och hans små huggtänder blottades. Handen,
som ödesdigert svävade över hans huvud, hejdade sig,
och indianen sade skrattande: ”Vabam wabiska sje
jut tak!” (”Se, så vita betar han har!”)

De andra indianerna skrattade högt och uppmanade
sin kamrat att ta vargungen till fånga. Handen
sänktes allt lägre och lägre, och vargungens instinkter
råkade i häftig strid med varandra. Han kände två
mäktiga drifter — att underkasta sig eller att göra
motstånd. Resultatet blev en kompromiss. Han gjorde
bäggedera. Han underkastade sig tills handen
nästan vidrörde honom. Men då gjorde han motstånd,
högg med blixtens hastighet sina tänder i handen. I
nästa ögonblick fick han ett slag för ena örat, så att
han föll på sidan. All hans stridslust försvann. Hans
ungdom och underkastelseinstinkten fingo makt med
honom. Han satte sig upp och gnällde. Men
mannen som hade blivit biten i handen var förargad.
Vargungen fick ett slag för det andra örat. Varpå han
åter satte sig upp och gnällde ömkligare än
någonsin. ’ . - H

De fyra andra indianerna skrattade ännu högre, och
till och med den bitne gav luft åt sin munterhet. De
ställde sig allesammans omkring vargungen och
skrattade åt honom, medan han klagade sin rädsla och sin
nöd. Och midt under allt detta hörde han
någonting. Indianerna hörde det också. Men vargungen
visste vad det var, och efter ett sista långdraget tjut,
som ljöd mera triumferande än sorgset, upphörde han
tvärt och väntade på att modern skulle komma —

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free