Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast djupare. Hon högg honom ej, hotade ej ens
att göra det. Så kommo också de andra och ställde
sig omkring henne och kände på henne och ströko
hennes päls, men hon visade ej den minsta vrede.
Männen voro mycket ivriga och gjorde mycket buller
med sina munnar. Men dessa ljud inneburo ingen
fara, det insåg vargungen. Han kröp intill sin mor,
reste ragg emellanåt, men gjorde sitt bästa att
förhålla sig stilla.
”Det är inte besynnerligt”, sade en av indianerna.
”Hennes far var en varg. Det är visserligen sant att
hennes mor var en hund, men bands hon icke av min
bror ute i skogarna tre nätter under parningstiden ?
Därav kommer det sig, att Kiches far var en varg.”
”Det är ett helt år sedan hon sprang bort, Grå
Bäver”, sade en annan.
”Icke heller det var besynnerligt, Laxtunga”,
svarade Grå Bävern. ”Det var under hungersnödens
dagar, och det fanns intet kött åt hundarna.”
”Hon har levat tillsammans med vargarna”, sade
en tredje indian.
”Så tycks det verkligen, Tre örnar”, svarade Grå
Bävern, i det han lade sin hand på vargungen. ”Här
ha vi beviset därpå.”
Vargungen morrade litet, då handen vidrörde
honom, och handen flög tillbaka och gav honom ett slag.
Varpå vargungen åter drog ned sina läppar över
tänderna och hukade sig ned helt undergivet, medan
handen kliade honom bakom örat och strök honom
över ryggen.
”Här är beviset därpå”, återtog Grå Bävern. ”Det
är tydligt att Kiche är hans mor. Men hans far var
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
