- Project Runeberg -  Varghunden /
108

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vändigheten av underkastelse tog överhand över hans
fruktan, och han morrade endast helt svagt. Denna
morrning kunde han icke kväva, och den tvåbente
förargades icke, ty han fick intet slag för öronen.
Besynnerligt nog kände Vitkäft till och med ett
underligt välbehag, medan handen gned honom så där fram
och tillbaka. När han rullades på sidan upphörde han
att morra; när fingrarna tryckte och klämde nedre
delen av hans öron ökades den behagliga känslan;
och när mannen slutligen efter ett sista kliande
lämnade honom och gick sin väg, hade Vitkäfts hela
fruktan försvunnit. Han skulle sedan många gånger
erfara fruktan under sin gemenskap med människan;
men detta var nu ett förebud till det orädda
kamratskap varmed han slutligen skulle sluta sig till henne.

Efter en stund hörde Vitkäft ett underligt buller
som nalkades. Han var snabb i sin klassificering,
ty han visste genast att det var människodjur, som
åstadkommo detta slags ljud. Det dröjde icke mer
än ett par minuter förrän den återstående delen
av-stammen kom tågande. Det var flera män och många
kvinnor och barn, tillsammans fyrtio själar, alla tungt
lastade med tillbehör till lägret. Där fanns också
många hundar, alla de fullväxta lastade med bördor.
I skinnpåsar, som voro hårdt fastbundna på deras
ryggar, buro hundarna tjugu å trettio skålpunds
bördor vardera.

Vitkäft hade aldrig sett hundar förr, men så snart
han fick se dem, visste han att de tillhörde hans eget
släkte, fastän deras utseende var något olika. De
visade sig emellertid föga olika vargar, då de upptäckte
honom och hans mor. Det blev ett ursinnigt anfall.

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free