- Project Runeberg -  Varghunden /
109

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitkäft reste ragg och morrade och högg omkring
sig mot de med öppet gap framstormande hundarna,
och han kastades omkull och kom under dem — han
kände skarpa tänder tränga in i sitt kött, under det
han själv bet och slet i ben och magar ovanför sig.
Det var ett ohyggligt oväsen. Han kunde höra sin
mors ilskna morrande, medan hon slogs för honom,
och han hörde de tvåbentas skrik, han hörde käpprapp
mot kroppar och tjut av smärta från dem som slagen
hade träffat.

Det dröjde endast några sekunder innan han åter
var på fötter. Och nu såg han de tvåbenta driva
hundarna tillbaka med käpprapp och stenkastning —
de försvarade honom, de räddade honom från dessa
ursinniga käftar, som tillhörde djur av hans eget släkte,
vilka likväl icke voro hans anhöriga. Och ehuru det
i hans hjärna icke fanns någon betingelse för en klar
uppfattning av något så abstrakt som rättvisa, kände
han likväl på sitt eget dunkla sätt att människodju7
ren voro rättvisa, han erkände dem för vad de voro,
nämligen stiftare av lagar och tillämpare av lagar.
Han uppskattade även den kraft, varmed de handhade
lagen. I olikhet med alla djur, han förut hade mött
på sin väg, använde de varken tänder eller klor. De
förstärkte sin egen kraft med tillhjälp av döda ting.
Döda ting voro dem lydiga. Käppar och stenar
skickades av dem att flyga genom luften som levande
ting, för att tillfoga hundarna ett plågsamt ondt.

För Vitkäfts uppfattning var denna förmåga
någonting ovanligt, ofattligt och övernaturligt — en
gudalik makt. Det låg i Vitkäfts hela natur att han icke
kunde veta någonting om gudar — i allra bästa fall

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free