- Project Runeberg -  Varghunden /
110

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde han endast veta, att det fanns ting som han
icke kände till. Men den undran och vördnad han
kände inför dessa tvåbenta djur liknade på visst sätt
de känslor en människa skulle erfara, om hon på en
bergstopp finge skåda en övernaturlig varelse, som
slungade åskviggar över en häpen värld.

Den sista hunden var tillbakadriven och larmet dog
bort. Vitkäft slickade sina sår och funderade över
det som händt — hans första erfarenhet av
massgrym-het och hans första bekantskap med massan själv. Han
hade aldrig drömt om att hans eget släkte bestod av
flera än Enöga, hans mor och honom själv. De hade
varit ett släkte för sig, och här hade han nu plötsligt
upptäckt en hel mängd andra, som synbarligen voro
av samma släkte. Och han kände en halvt medveten
harm över att de, hans gelikar, hade vid första
åsynen störtat sig över honom och velat fördärva
honom. På samma sätt harmade det honom att hans
mor var bunden, ehuru det var de övernaturliga
tvåbenta som hade gjort det. Ty det smakade
fångenskap och slaveri. Och ändå hade han intet klart
begrepp om fångenskap och slaveri. Men frihet att
ströva omkring, att springa och lägga sig efter
behag hade varit honom medfödd, och här var ett
ingrepp i denna frihet. Hans mors rörelser begränsades
av käppens längd, och därigenom var hans egen
frihet inskränkt i samma mån, ty han hade ännu icke
växt ifrån behovet att vara hos sin mor.

Han tyckte således icke om det. Lika litet tyckte
han om vad som hände, när de tvåbenta bröto upp
och fortsatte sitt tåg. Ty en av de mindre tog då den
rem som varit bunden om trädet i sin hand och ledde

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free