- Project Runeberg -  Varghunden /
113

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lystna later. Denna hundvalps namn var Lip-Lip,
efter vad Vitkäft sedan fick höra. Och Lip-Lip hade
varit med om många slagsmål med sina gelikar, han
var redan en riktig slagskämpe.

Lip-Lip var ju av Vitkäfts eget släkte, och eftersom
han endast var en valp, föreföll han icke farlig, varför
Vitkäft beredde sig att möta honom vänskapligt. Men
när den andres ben började bli styva och han
blottade sina huggtänder, gjorde Vitkäft på samma sätt.
De gingo först försiktigt i halvcirkel omkring
varandra, morrande och med ragpen på ända. Detta
fortgick en god stund, och Vitkäft började finna nöje i
leken. Men plötsligt flög Lip-Lip på honom, gav
honom ett djupt hugg och rusade tillbaka igen. Hugget
hade träffat Vitkäft i bogen, som ännu hade ett sår
ända intill benet efter lodjurets bett.
Överraskningen och smärtan avlockade honom ett klagande
tjut, men i nästa ögonblick rusade han ursinnigt över
sin angripare och högg och bet av alla krafter.

Men Lip-Lip hade framlevat sitt unga liv i ett
indianläger, och han hade utkämpat många strider med
sina gelikar. Tre gånger, fyra gånger — ja, ännu flera

— gav han den lille nykomne sår på sår med sina
skarpa tänder, tills Vitkäft slutligen under ett
jämmerligt tjut flydde till sin mors beskydd. Det var den
första av de många strider han skulle komma att
utkämpa med Lip-Lip. Ty de voro fiender från
begynnelsen — födda därtill — med naturer som voro
bestämda att ständigt stöta ihop.

Kiche slickade Vitkäft lugnande med sin lena tunga
och försökte förmå honom att stanna hos henne. Men
hans nyfikenhet var hejdlös, och det dröjde icke länge

8. Varghunden.

”3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free