Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
I SLAVERI.
Dagarna hopade den ena erfarenheten på den andra
för Vitkäft. Medan Kiche fortfarande var bunden vid
sin stång, sprang han omkring överallt i lägret,
undrande, undersökande och hämtande lärdomar. Han
kom hastigt till insikt om en hel del av människornas
vanor, men denna kunskap alstrade ingalunda förakt.
Ju mer han lärde känna dem, desto påtagligare
bevisade de sin överlägsenhet, desto mera utvecklade de
sina hemlighetsfulla egenskaper, desto mera upphöjda
och gudalika före föllo de.
Människan har ofta den sorgen att se sina gudar
störtade och sina altaren falla i stoft, men vargen och
den vilda hunden, som ha krupit till människans
fötter, ha aldrig erfarit denna sorg. I olikhet mot
människan, vars gudar äro av ett osynligt och endast anat
slag, fantastiska dimbilder utan omhölje av
verklighet, svävande andeskepelser, som hon tillskriver
godhet och makt, oåtkomliga fantasiskapelser i andens
värld — i olikhet mot människan ha vargen och den
vilda hunden, som nalkats människans härd, funnit
sina gudar som en levande verklighet av kött och blod
— en verklighet, som kan vidröras, som intar ett rum
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
