- Project Runeberg -  Varghunden /
118

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på jordens yta och behöver tid för för att fullborda sina
syften och sin tillvaro. Det behövs ingen
ansträngning för att tro på en sådan gud, och intet bemödande
av den egna viljan kan någonsin framkalla tvivel på
hans tillvaro. Det är ingen möjlighet att förneka den.
Ty där står han högrest med käpp i handen, oändligt
mäktig, lidelsefull, rik på vrede och ömhet, och all hans
överlägsenhet och hans hemlighetsfulla makt bo i en
kropp, som blöder när den blir sårad och är god att
äta som annat kött.

Och så förhöll det sig nu också med Vitkäft. De
tvåbenta människodjuren voro utan tvivel gudar, det
kunde icke bestridas. Liksom hans moder Kiche hade
visat sig dem underdånig vid deras första utrop av
hennes namn, så började även Vitkäft underordna sig
deras herravälde. Vägen överlät han åt dem som
en oomtvistlig rättighet. När de kommo gående, vek
han åt sidan. När de ropade, lydde han. När de
hotade, hukade han sig ned. Om de befallde
honom gå, rusade han sin väg. Bakom alla deras
önskningar låg makten att genomdriva dem, en makt som
gjorde ondt, en makt som uttryckte sig med örfilar
och käpprapp, med flygande stenar och svidande
pisk-rapp.

Han var deras tillhörighet, liksom alla hundar voro
det. Hans handlingar stodo under deras kommando.
Hans kropp hörde dem till; de kunde prygla honom,
trampa på honom eller fördraga honom, allt efter
behag. Denna lärdom inpräglades snart hos honom.
Den föreföll hård, emedan den kom i så skarp konflikt
med mycket som var kraftigt och förhärskande i hans
egen natur, men ehuru han tyckte illa om det under

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free