- Project Runeberg -  Varghunden /
119

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärotiden, gick det honom ovetande därhän att han
lärde sig tycka om det. Det var att lägga sitt öde i
en annans hand, att på denne överflytta tillvarons
ansvar. Och denna känsla var ganska behaglig, ty
det är alltid lättare att ha stöd av en annan än att stå
ensam.

Men denna underkastelse till kropp och själ inför
människodjuren försiggick icke på en enda dag. Han
kunde icke genast frångå sin nedärvda vilda natur
och svika sina minnen från vildmarken. Det fanns
dagar då han smög sig bort till skogens rand och stod
där och lyssnade på något, som kallade honom långt,
långt bort. Men han kom ständigt tillbaka, orolig
och missnöjd, lade sig smått gnällande vid Kiches
sida och slickade undrande hennes ansikte.

Vitkäft lärde mycket fort lägrets seder och bruk.
Han såg de äldre hundarnas orättvisa och snålhet,
när kött eller fisk kastades ut och skulle få ätas. Han
kom underfund med att männen voro de rättvisaste,
barnen de grymmaste och kvinnorna de vänligaste,
varjämte de sistnämnda voro mest benägna att kasta
till honom en bit kött eller ett ben. Och efter två
eller tre obehagliga uppträden med mödrar till
halvvuxna valpar kom han till insikt av att det alltid var
klokt att låta sådana mödrar vara i ro, att hålla sig
på så långt avstånd från dem som möjligt och att
undvika dem, när han såg dem komma.

Men Lip-Lip var hans livs förbannelse. Lip-Lip
var större, äldre och starkare än han, och han hade
särskilt utvalt Vitkäft till föremål för sin förföljelse.
Vitkäft var ganska villig att slåss, men han blev
alltid övervunnen. Hans fiende var för stor. Lip-Lip

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free