- Project Runeberg -  Varghunden /
121

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han måste själv sörja för sitt uppehälle, och det gjorde
han förträffligt, ehuru han ofta därigenom blev en
plåga för indiankvinnorna. Han lärde sig också att
snoka omkring i lägret, att vara listig, att ta reda på
vad som försiggick överallt, att se och höra allting,
resonera i överensstämmelse därmed, och
framgångsrikt finna medel och utvägar att undvika sin
outtröttlige förföljare.

Det var i början av Lip-Lips förföljelse som Vitkäft
spelade sitt första verkligt stora puts och därigenom
för första gången fick smaka hämndens sötma.
Liksom Kiche under sin sammanvaro med vargarna hade
lockat hundar till fördärv från människomas läger,
så lockade nu Vitkäft Lip-Lip inom räckhåll för Kiches
hämndlystna betar. Han tog till reträtten för
Lip-Lip och gjorde en indirekt flykt in och ut och omkring
överallt bland tälten. Han var en snabb springare,
snabbare än någon valp av hans egen storlek, och
snabbare än Lip-Lip. Men han uppbjöd icke hela
sin snabbhet under detta lopp. Han höll sig endast
en kroppslängd framför sin förföljare.

Lip-Lip eggades av jakten och av offrets närhet,
han glömde både försiktighet och lokalitet. När han
påminde sig den sistnämnda, var det redan för sent.
Då han med full fart kom rusande rundt om ett tält,
sprang han rakt på Kiche, som låg där bunden vid
sin stång. Han uppgav ett skrik av överraskning och
förvirring, men i detsamma var han omsluten av
hennes straffande käftar. Hon var visserligen bunden,
men han kom icke ifrån henne så lätt. Hon kastade
honom på rygg, så att han icke kunde springa, och
sedan bearbetade hon honom med sina huggtänder.

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free