Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han slutligen lyckades göra sig lös från henne,
kravlade han sig åter på fötter, illa tilltygad och djupt
sårad både till kropp och själ. Hans hår stod ut i
stora ruggar över hela hans kropp, där Kiches tänder
hade huserat. Han stod kvar där han hade rest sig,
öppnade sin mun och lät höra en långdragen,
hjärt-slitande valpjämmer. Men icke ens den fick han
avsluta efter behag. Midt under hans klagan rusade
Vitkäft på honom och högg sina tänder i hans bakben.
Nu fanns det icke längre någon stridslust kvar hos
Lip-Lip, han tog skamligt till flykten, oupphörligt
trakasserad under hela vägen till sitt eget tält. Där
kommo indiankvinnorna till Lip-Lips hjälp, och Vitkäft,
som förvandlats till en rasande avgrundsande, drevs
slutligen därifrån med en skur av stenar.
Kom så en dag, när Grå Bävern släppte Kiche lös,
övertygad om att hennes lust att springa sin väg måste
vara övervunnen. Vitkäft var överlycklig över att
modern hade återfått sin frihet. Han följde henne
gladt överallt i lägret, och så länge han var i hennes
omedelbara närhet, höll sig Lip-Lip på aktningsfullt
avstånd. Vitkäft kunde till och med resa ragg och
gå styvbent emot honom, men Lip-Lip låtsade ej om
utmaningen. Han var icke dum, och vilken hämnd
han än ville taga på sin vedersakare, kunde han vänta
tills han råkade Vitkäft i ensamheten.
Längre fram på dagen strövade Kiche och Vitkäft
inåt skogsbrynet närmast lägret. Lian hade fört
henne dit, steg efter steg, och då hon stannade,
försökte han förmå henne att gå vidare. Strömmen,
lyan och de stilla skogarna lockade honom, och han
ville ha henne med. Han sprang ett litet stycke, stan-
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
