- Project Runeberg -  Varghunden /
130

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - III. Utstött

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i det livliga lägret. Alla de unga hundarna följde
Lip-Lips exempel. Det var en viss olikhet mellan dem
. och Vitkäft. Möjligen hade de väder av att han var
ett vildmarkens barn och hyste därför mot honom den
fiendskap som den tama hunden känner för vargen.
Vare därmed hur som helst, de gjorde gemensam sak
med Lip-Lip i att förfölja honom. Och sedan de en
gång hade tagit parti emot honom, fingo de goda skäl
att bibehålla denna ståndpunkt. Allesammans utan
undantag fingo oupphörligt göra bekantskap med hans
skarpa huggtänder, och alltid gav han mer än han tog.
Många av sina motståndare skulle han ha piskat upp
i ärlig strid, en mot en. Men ett sådant tillfälle blev
honom aldrig förunnat. Begynnelsen av en sådan
kamp var en given signal för hela flocken av unga
hundar i lägret att komma rusande och kasta sig över
Vitkäft.

Genom denna massförföljelse lärde han sig två
viktiga saker — hur han skulle på bästa sätt skydda sig
själv under ett angrepp av många, och hur han kunde
på kortaste tid förorsaka en enda motståndare den
största skada. Att hålla sig uppe på fötter midt i
den fientliga hopen var nödvändigt för att få behålla
livet, och det lärde han sig fullkomligt. Han
förvärvade sig en kattlik förmåga att alltid stå på sina
fötter. Till och med då fullväxta hundar knuffade
honom baklänges eller åt sidorna med sina tunga
kroppar, hade han alltid benen under sig och fotterna
på marken.

När hundar slåss, inledes vanligen den egentliga
striden av preliminärer — de morra och resa borst
och göra sig styvbenta. Men Vitkäft lärde sig att

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free