- Project Runeberg -  Varghunden /
131

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - III. Utstött

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utelämna dessa förberedelser. Dröjsmål var
detsamma som att få hela flocken över sig. Han måste
således handla raskt och sedan ge sig i väg. På detta
sätt lärde han sig att icke ge någon varning om sin
avsikt. Han anföll, högg till och fläkte upp sår
ögonblickligt, utan någon inledning och innan hans fiende
hann bereda sig på att möta hoom. Så hade han
nu lärt sig att på kortaste tid göra största möjliga
skada. Han lärde sig också fördelen av att
överraska sin fiende. En hund som helt plötsligt fick ett
djupt sår i bogen eller sitt öra slitet i trasor, innan han
ens visste vad som hade händt honom, var redan till
hälften tuktad.

För övrigt var det också märkvärdigt lätt att kasta
en hund över ända, om man överföll honom oväntat.
Och en hund, som föll på detta sätt, blottställde
nödvändigt för ett ögonblick den mjuka undersidan av
halsen — denna ömtåliga punkt, där man lättast kunde
komma åt hans liv. Vitkäft visste detta. Det var
ett medvetande som han hade ärvt från generationer
av jagande vargar. Och när Vitkäft var den
anfallande, begagnade han sig således av följande metod:
först och främst sökte han komma över en av de unga
hundarna, då denne var ensam; för det andra smög
han sig på honom och kastade honom över ända; och
för det tredje högg han sina betar i motståndarens
strupe.

Vitkäft var ju endast en valp, och hans huggtänder
voro ännu varken tillräckligt stora eller kraftiga för
att göra detta bett dödande, men mer än en av de unga
hundarna vankade omkring i lägret med sårad strupe
till bevis på Vitkäfts onda avsikter. En dag över-

I3I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free