- Project Runeberg -  Varghunden /
137

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - IV. Gudarna på resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kände en viss benägenhet att krypa fram ur sitt
gömställe, motstod han likväl denna drift. Efter en stund
dogo rösterna bort, och sedan han hade legat gömd
ännu en stund, kröp han fram för att njuta av sitt
företags framgång. Skymningen kom och en stund
lekte han bland träden förtjust över sin frihet. Men
plötsligt fick han en förnimmelse av enslighet. Han
satte sig och funderade, lyssnade till den stora
tystnaden i skogen och kände sig häpen över den. Att
ingenting hördes eller rörde sig föreföll olycksbådande.
Han tyckte att osedda och oanade faror måste lura på
honom. Han misstänkte att bakom de väldiga träden
och inne i de mörka skuggorna kunde alla slags
farligheter vara gömda.

Och så blev det kallt. Här fanns ingen varm
tältvägg att krypa intill. Han frös om sina fötter och
höll ömsom upp den ena och ömsom den andra av
sina framfötter i luften, för att de skulle slippa
beröringen med den kalla marken. Han svepte om sig
sin buskiga svans för att täcka dem, och i samma stund
såg han en synvilla. Det var ingenting märkvärdigt.
En serie hågkomster voro inpräntade i hans inre. Han
tyckte sig återigen se indianlägret, tälten och de
flammande eldarna. Han hörde kvinnornas gälla röster,
männens grova stämmor och hundarnas morrande.
Han var hungrig, och han kom ihåg stycken av kött
och fisk som kastades till honom. Men här fanns intet
kött alls — ingenting annat än den hotfulla och
outgrundliga tystnaden.

Hans slaveri hade förvekligat honom.
Oansvarigheten hade gjort honom svag. Han hade glömt hur
han skulle kunna sörja för sig själv. Mörkret sänkte

137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free