- Project Runeberg -  Varghunden /
147

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina kamrater, men han kunde icke göra det mot
piskan, och allt vad som återstod honom att göra
var att hålla sitt långa rep stramt och sin kropp utom
räckhåll för de efterföljandes huggtänder.

Men en ännu listigare tanke hade fått insteg i den
unge indianens sinne. För att driva den allmänna
förföljelsen mot Lip-Lip till dess spets låtsade Mit-sah
favorisera honom • framför de andra. Detta väckte
svartsjuka och hat. I de övrigas närvaro kunde
Mit-sah ge honom kött, och han gav det åt honom
ensam. Detta gjorde dem nästan vilda av ilska. De
rasade tätt utomkring den krets, där Mit-sah kunde nå
dem med sin piska, medan Lip-Lip slukade vad han
fått och Mit-sah beskyddade honom. Om det icke fanns
något kött att ge, kunde Mit-sah ibland hålla de
övriga på avstånd och låtsa att han gav något åt Lip-Lip.

Vitkäft gjorde villigt sitt arbete. Han hade haft
betydligt mer att lära än de andra hundarna, innan
han hade kommit därhän att foga sig efter gudarnas
vilja, och han hade grundligare fått lära vådan av att
icke göra det. Den förföljelse han hade utstått av
sina gelikar gjorde också att han skattade dem föga
och människan mera. Han hade aldrig lärt sig att
vara beroende av sitt eget släkte i fråga om sällskap.
Kiche var nästan alldeles glömd, och hans förnämsta
bemödanden gingo nu ut på att visa tro och huldhet
mot de gudar han hade valt till sina behärskare. Och
därför arbetade han strängt, lärde disciplin och var
lydig. Han var trogen och villig i sitt arbete. Dessa
egenskaper äro utmärkande för vargen och den vilda
hunden, sedan de ha blivit husdjur hos människan,
och Vitkäft ägde dem i ovanligt hög grad.

147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free