- Project Runeberg -  Varghunden /
149

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Någon gång kunde det emellertid hända att en eller
annan bland hundarna blev förargad och reste sig mot
sin förtryckare, men endast för att hastigt bli kuvad.
På detta sätt kom Vitkäft icke ur vanan att slåss.
Han var avundsjuk om den isolerade ställning han
intog bland de övriga, och han slogs ofta för att
bibehålla den. Men dessa strider voro icke långvariga.
Han var för snabb för de andra. Innan de ännu visste
vad det var fråga om, hade han givit dem djupa sår

— de voro slagna nästan innan striden hade börjat.

Den disciplin, som gudarna fordrade av sina
slädhundar, var mycket sträng, men Vitkäft upprätthöll
en lika sträng disciplin bland sina kamrater. Aldrig
tillät han dem några friheter. Han tvingade dem att
visa honom en oeftergivlig respekt. Mot varandra
fingo de uppföra sig hur de behagade. Det angick
honom icke. Men det angick honom så mycket mer
att de skulle lämna honom i ostörd ro i hans ensamhet,
att de skulle vika ur vägen för honom, när det föll
honom in att gå fram ibland dem, och att de i allt
skulle erkänna hans husbondevälde över dem. Såg
han en enda skymt av styvbenthet eller ett försök
att resa ragg hos någon av dem, var han genast över
den uppstudsige och övertygade honom hastigt,
skoningslöst och grymt om det misstag han begått.

Han var en oerhörd despot. Hans herravälde var
oböjligt som stål. Han förkrossade de svaga med sin
hämnd. Det var icke för intet han hade varit utsatt
för den obarmhärtiga kampen för tillvaron under sin
spädare ålder, då hans mor och han ensamma och
utan bistånd hade kämpat sig fram och behållit livet
i den vilda ödemarken. Och det var icke heller för

149

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free