- Project Runeberg -  Varghunden /
151

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trädelser genom svidande slag och belönade icke
förtjänsten genom vänlighet, utan genom att låta bli att
slå.

Vitkäft visste således ingenting om det paradis en
människas hand kunde bereda honom. Han tyckte
för övrigt icke om de tvåbentas händer. Han
misstänkte dem ständigt. Det var visserligen sant att de
ibland gåvo kött, men de; tillfogade mycket oftare
ont. Händer borde man helst hålla sig på avstånd
ifrån. De slungade stenar, svängde käppar, påkar
och piskor, gåvo snärtar och tunga slag, och när de
berörde honom, voro de alltid färdiga att göra honom
ont, att nypa, lugga och krama. I de främmande
lägren hade han gjort bekantskap med barnahänder
och lått lära sig att dessa voro särskilt grymma. En
gång hade han så när fått sitt ena öga utstuckit
även tultande indianunge. Dessa erfarenheter hade
gjort honom misstänksam mot alla barn. Han kunde
icke tåla dem. Så snart de kommo i hans närhet med
sina olycksbådande händer, steg han upp och gick.

I ett läger vid Stora Slavsjön reste han sig en gång i
vrede mot det onda som tillfogades honom av
människohänder, och vid detta tillfälle fick han anledning
att tumma på den lag, han hade lärt sig av Grå Bävern

— nämligen att det vore ett oförlåtligt brott att bita
någon av gudarna. Vitkäft var ute för att snoka
efter föda, så som alla hundar gjorde så snart de
träffade på ett läger. En gosse stod där och högg sönder
fruset älgkött med en yxa, och splittrade köttflisor
flögo omkring i snön. Vitkäft kom smygande på sin
upptäcktsfärd efter någonting ätbart, han stannade
och började äta. Så såg han gossen lägga yxan ifrån

151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free