Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månader förflöto, och fördraget mellan hitnd och
människa blev allt starkare befästat. Det var
samma gamla fördrag, vilket den första vargen, som
vände ryggen åt vildmarken, hade ingått med
människan. Och i likhet med alla dennes efterföljare bland
vargar och vilda hundar, som hade gjort på samma
sätt, kom Vitkäft snart på det klara med detta
fördrag. Villkoren voro helt enkla. För att få äga
en gud av kött och blod avstod han från sin frihet.
Föda och eld, beskydd och sällskap var en del av de
saker han fick av sin gud. Till gengäld övervakade
han sin guds tillhörigheter, försvarade honom själv,
arbetade för honom och var honom lydig.
Har man en gud, så måste man tjäna honom. Och
Vitkäft tjänade sin av pliktkänsla och fruktan, men
icke av kärlek. Han visste icke alls vad kärlek var.
Han hade ingen erfarenhet av denna känsla. Kiche
var endast ett avlägset minne. Dessutom hade han
icke allenast övergivit vildmarken och sitt eget släkte,
då han slöt sig till människan, utan det ingångna
fördraget var sådant, att om han någonsin åter mötte
Kiche, skulle han icke övergiva sin gud och följa
henne. Hans underdånighet mot människan tycktes
vara en lag i hans inre som talade högre än kärleken
till frihet, till blodsförvanter och fränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
