- Project Runeberg -  Varghunden /
158

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig över Vitkäft i ett utbrott av rättmätig vrede.
Men nu tilläto icke hans avtagande krafter ett sådant
beteende. Han reste ilsket sin ragg och kastade
olycksbådande blickar på Vitkäft tvärs över benet. Och
inom Vitkäft rörde sig en skymt av den forna
vördnaden för gamle Baseek — han tycktes tveka och
krypa ihop och bli helt ödmjuk, under det han
försökte finna utväg till en icke alltför vanhedrande
reträtt.

Men just då begick Baseek ett misstag. Hade han
nöjt sig med att stå där och se ilsken och
olycksbådande ut, skulle allt ha gått bra. Vitkäft, som redan
hade foten lyft till reträtt, skulle ha dragit sig tillbaka
och lämnat sitt byte åt honom. Men Baseek gjorde
icke så. Han ansåg att segern redan var hans och tog
ett steg mot bytet. Då han helt lugnt lutade sig ned
för att lukta på det, reste Vitkäft långsamt ragg.
Ännu var det icke för sent för Baseek att rädda
situationen. Hade han endast stått där över benet och
blängt på Vitkäft med upplyft huvud, skulle denn;
slutligen ha slokat svans och gått sin väg. Men det
färska köttet doftade för starkt i Baseeks näsborrar,
och han kunde ej motstå begäret att smaka det.

Det var för mycket för Vitkäft. Sedan han så nyss
under månader tyranniserat sina kamrater vid
draglinorna, var det honom omöjligt att stå overksam
bredvid och se på, medan en annan kalasade på kött
som var hans tillhörighet. Enligt sin vana slog han
till utan föregående varning. Hans första hugg slet
Baseeks öra i trasor. Den angripne förvånades över
det plötsliga anfallet. Men flera och svårare saker
skulle hända honom lika oväntat. Han slogs omkull.

158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free