- Project Runeberg -  Varghunden /
160

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

valparnas vanliga lott, och så som hans
spannkamrater fortfarande fingo nöja sig att bli förbisedda och
räknade för ingenting. De måste gå ur vägen f’Ör de
äldre hundarna och avstå sitt kött åt dem, när dessa
så fordrade. Men Vitkäft däremot — en osällskaplig
enstöring, ilsken och skräckinjagande, knappast seende
till höger eller vänster, med bister uppsyn,
otillgänglig och butter — blev erkänd av de förbryllade äldre
hundarna som deras like. De lärde sig mycket fort
att lämna honom i fred; de vågade varken visa
fientligheter eller göra premilinärer till något
vänskapsförbund. Om de lämnade honom i ro, lät han dem
vara i ro — och efter några allvarliga
sammandrabbningar insågo de, att ett sådant sakernas tillstånd var
synnerligen förmånligt och önskvärt för dem.

Vid midsommartiden fick Vitkäft göra en ny
erfarenhet. Under en av sina ensliga turer, då han var
ute för att undersöka ett nytt tält, som hade blivit
rest längst bort i byn, medan han hade varit med om
en älgjakt, råkade han helt oväntat på Kiche. Han
stannade och såg på henne. Han kom ihåg henne
otydligt, men han kom i alla fall ihåg henne, och detta
var mer än vad man kunde säga om henne. Hon
lyfte överläppen med sitt vanliga hotfulla morrande,
och nu blev hans hågkomst fullkomligt klar. Hans
förgätna valptid och allt som stod i samband med
Kiches välbekanta morrning framträdde tydligt för
hans minne. Innan han lärde känna gudarna, hade
hon varit centralpunkten i hans tillvaro. Och de
gamla välbekanta känslorna från denna tid levde
återigen upp inom honom. Han tog glatt ett hopp emot
henne, men hon mötte honom med gapande käft

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free