- Project Runeberg -  Varghunden /
164

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mjukgarvade lädret på sina mockasiner och vantar,
och deras hundar åto upp seltygen på varandras
ryggar och de långa pisksnärtarna. Men hundarna åto
också varandra, och gudarna åto hundar. De
svagaste och värdelösaste blevo först dödade och uppätna.
Och de som levde kvar sågo på och förstodo vad som
skedde. Några av de klokaste och djärvaste över
gåvo gudarnas tält, som nu hade blivit förvandlade
till slakthus, och flydde inåt skogarna, där de slutligen
svulto ihjäl eller blevo uppätna av vargar.

Under dessa eländets dagar stal sig också Vitkäft
ut i skogarna. Han hade större utsikter att kunna
leva där än de andra hundarna, därför att han i sin
späda ålder hade blivit tränad till ett sådant liv. Han
blev särskilt skicklig i att smyga sig över små levande
ting. I flera timmar kunde han ligga gömd och följa
varje rörelse av en försiktig ekorre, väntande med ett
tålamod lika stort som hans tärande hunger, tills
ekorren vågade sig ut på släta marken. Vitkäft
förhastade sig icke ens då. Han väntade tills han var säker
på att kunna slå, innan ekorren skulle hinna söka
tillflykt i ett träd. Då, men först då flög han fram ur
sitt gömställe som en grå projektil med oerhörd
hastighet och som aldrig förfelade sitt mål — den flyende
ekorren, som icke flydde tillräckligt fort.

Ehuru han var så framgångsrik som ekorrjägare,
fanns det likväl ett hinder för att han skulle kunna
leva på denna föda och frodas av den. Det fanns icke
tillräckligt med ekorrar. Och därför var han nödsakad
att uppsöka ännu mindre ting. Hungern pressade
emellanåt så hårt, att han icke höll sig för god att
gräva upp skogsråttor ur deras hål i jorden. Icke

164

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free