Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick se Lip-Lip, så gjorde han det helt mekaniskt
också nu. Och han förslösade ingen tid. Alltsammans
giordes grundligt och raskt. Lip-Lip försökte
retirera, men Vitkäft stötte till honom hårt, bog mot
bog. Lip-Lip kastades överända och föll på rygg.
Vitkäft högg sina tänder i hans magra strupe. Medan
dödskampen räckte, gick Vitkäft styvbent omkring
honom och såg på. Sedan fortsatte han sin väg runt
om klipphörnet.
Icke långt därefter kom han en dag till ett
skogs-bryn, där en smal sträcka öppet land sluttade ned mot
Mackenziefloden. Han hade gått fram på denna
mark förut, men då var den öde och nu fanns där en
indianby. Vitkäft höll sig gömd bland träden och
stannade därför att studera saken. Han kände igen
alltsammans — tälten, sorlet och lukten. Det var
hans gamla by, som flyttats till en annan plats. Men
alltsammans hade undergått en viss förändring sedan
den dag då han hade flytt därifrån. Nu hördes
varken klagan eller jämmer. Förnöjda utrop trängde
till hans öron, och om han också hörde vredgade
kvinnoröster, så uppfattade han mycket väl, att den
förargelsen kom från en mättad mage. Och där luktade
fisk. Där fänns föda. Hungersnöden var slut.
Vitkäft gick djärvt ut ur skogen och tassade raka vägen in
i lägret till Grå Bäverns tält. Grå Bävern fanns
icke där; men Kloo-kooch hälsade honom med glada
utrop och kastade till honom en hel nyfångad fisk,
och han lade sig ned för att invänta Grå Bäverns
ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
