- Project Runeberg -  Varghunden /
171

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - I. Fiende till sitt eget släkte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hundarna kunde aldrig lära sig att låta honom
vara i fred i lägret. Under den dagliga förföljelsen,
då de trotsigt gläfste efter honom, glömdes den läxa
de fått föregående natt och som åter skulle inpräntas
hos dem under den följande, men endast för att lika
hastigt glömmas. Dessutom fanns det en ännu
djupare orsak till deras motvilja för honom. De kände
att det mellan dem och honom fanns en viss skillnad
i art — och detta var i sig självt en tillräcklig
orsak-till fientlighet. De, som han, voro tämda vargar. Men
de hade varit tämda under många generationer.
Mycket av deras vilda natur hade utplånats, så att för
dem var vildmarken numera det okända, det
förskräckliga, det ständigt hotande och ständigt fientliga. Hos
Vitkäft däremot rådde ännu den vilda naturen, såväl
till utseende som drifter och handlingar. Han var
för dem en symbol eller en personifikation av
vildmarken, och när de visade honom tänderna, gjorde
de det på samma gång till försvar mot de fördärvliga
makter som lurade inne i skogarnas djup och i mörkret
utomkring lägerelden.

En läxa lärde de sig, och det var att hålla
tillsammans. Vitkäft var för farlig i sin ondska för att de
skulle kunna gå emot honom en och en. De mötte
honom flockvis, ty i annat fall skulle han ha dödat
dem, den ene efter den andre, under en enda natt.
Som det nu var, hade han aldrig tillfälle att döda
någon. Han kunde nog kasta omkull en eller annan
av sina fiender, men innan han hann ge det dödande
hugget, hade han hela flocken över sig. Vid första
tecken till sammanstötning samlade sig hela spännet
och vände sig emot honom. Det hände ofta att de

171

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free