- Project Runeberg -  Varghunden /
176

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - I. Fiende till sitt eget släkte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

indianerna föreföllo de honom som ett annat slags
varelser, en sorts övergudar. Han fick det intrycket
att de ägde ännu större makt, och makt är betingelse
för gudom. Vitkäft resonerade sig icke till detta, hans
intelligens kom icke till den skarpsinniga slutsatsen,
att de vita gudarna voro mäktigare än hans egna. Det
var en känsla och ingenting annat, men den var icke
desto mindre stark och mäktig. Liksom under hans
valptid de av människohänder resta indiantälten
genom sin storlek gjort intryck på honom som ett
bevis på makt, så erfor han nu samma känsla vid
åsynen av husen och det stora fortet, vilket allt var
uppfört av massivt timmer. Här fanns makt. De
vita gudarna ägde styrka. De hade större herravälde
över materien än de gudar han kände förut och bland
vilka Grå Bävern var den mäktigaste. Grå Bävern
var endast ett barn i makt, om man jämförde honom
med de vitskinnade.

Vitkäft kände naturligtvis endast allt detta. Han
var icke klart medveten därom. Men djur handla
oftast på grund av känsla snarare än av kunskap, och
varenda handling som Vitkäft numera företog vilade
på hans känsla av att de vita männen voro övergudar.
I början betraktade han dem med misstro. Ingen
kunde veta, vilka okända fasor som stodo till deras
förfogande, vad de kunde tillfoga för obekant ont.
Han gav nyfiket akt på dem och var rädd för att de
skulle lägga märke till honom. De första timmarna
nöjde han sig med att smyga omkring och betrakta
dem från säkert avstånd. Men då han såg att intei
ont drabbade de hundar som uppehöllo sig i derar
närhet, kom han närmare.

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free