- Project Runeberg -  Varghunden /
191

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - II. En vanvettig gud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drabba honom. Han hade kommit till världen med
förvriden kropp och ett vilddjurs instinkter. Detta
var hans ursprungliga materia, och den hade icke blivit
välvilligt omformad av livet.

Vitkäft visste varför han fick stryk. När Grå
Bävern fäste läderremmen omkring hans hals och lade
remmens ända i Beauty Smiths hand, visste Vitkäft
att det var hans guds vilja att han skulle gå med
Beauty Smith. Och när Beauty Smith sedan
lämnade honom bunden utanför fortet, visste han att
det var Beauty Smiths vilja att han skulle stanna där.
Han hade således varit dem bägge olydig och
förtjänat sitt straff. Han hade förut sett hundar byta om
ägare, och han hade sett förrymda bli tuktade på
samma sätt som han hade blivit. Han var klok, men
det fanns i hans natur egenskaper som voro mäktigare
än klokheten. En av dem var trofastheten. Han
hyste ingen tillgivenhet för Grå Bävern, men till och
med i trots av sin herres vilja och hans vrede var han
trofast mot honom. Han kunde icke hjälpa det.,
Trofastheten var en beståndsdel i det stoff, varav
han var formad. Det var en egenskap som är
särskilt utmärkande för hans släkte, som skiljer det från
alla andra — en egenskap, som hade gjort vargen och
den vilda hunden lämpliga att överge vildmarkens
frihet och sälla sig till människan som hennes
följeslagare.

Sedan Vitkäft hade fått sin tuktan, släpades han
återigen med till fortet. Men den gången bands han
av Beauty Smith med en trästång. Man uppger
emellertid icke så lätt sina gudar, och så var det också
för Vitkäft. Grå Bävern var hans egen gud, och trots

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free