- Project Runeberg -  Varghunden /
198

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - III. Under hatets herravälde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blotta åsynen av Beauty Smith var nog för att
försätta honom i det vildaste raseri. Och när de kommo
varandra nära och han hade drivits tillbaka genom
käpprapp, fortsatte han likväl att morra och visa
tänderna. Det tog aldrig slut på hans morrande.
Hur förfärligt han än blev slagen, morrade han alltid
på nytt, och när Beauty Smith uppgav försöket att
tysta honom och gick sin väg, förföljdes han av
Vitkäfts trotsiga morrning, medan det uppretade djuret
rusade mot burens spjälor för att ge luft åt sitt hat.

När ångbåten anlände till Dawson, fördes Vitkäft
i land. Men han fortfor att leva ett offentligt liv, i
en bur som ständigt var omgiven av nyfikna. Han
förevisades som ”Den stridande vargen”, och man
betalade femtio cents i guldstoft för att få se honom.
Aldrig fick han någon ro. Hade han lagt sig att sova,
kördes han upp med en spetsig käpp — åskådarna
måsta ha valuta för sina pengar. Och för att
förevisningen skulle bli intressant hölls han i ett ständigt
raseri. Men värre än allt detta var den atmosfär
vari han levde. Han ansågs för det förskräckligaste
vilddjur man någonsin kunde få se, och denna
allmänna opinion fördes fram till honom i hans fängelse,
den trängde med luften mellan burens spjälor. Varje
ord, varje försiktig rörelse av de utomstående
inpräglade hos honom vilket fruktansvärdt vilddjur han var.
Och allt detta var som att lägga nytt bränsle på elden.
Följden kunde ej bli mer än en, och det var att
han-ilska frossade av sig själv och tilltog i styrka. Det
var endast ett nytt bevis på hans bildbarhet, hans
benägenhet att låta inverka på sig av
omständigheternas tryck.

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free