- Project Runeberg -  Varghunden /
203

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

van att slåss med den sortens hundar, och nu tycktes
han vänta på att de skulle komma med en riktig hund.

Så gick Tim Keenan in på banan och lutade sig
över Cherokee och strök honom över bägge bogarna
med sina händer mot luggen, på samma gång som han
gav honom några små lätta knuffar framåt. Detta
tycktes verka retande, ty nu begynte Cherokee morra
helt sakta, långt nere i strupen. Det var ett slags
rytmisk överensstämmelse mellan dessa morrningar
och de rörelser mannen gjorde med sina händer.
Morr-ningen blev starkare mot kulminationspunkten av
varje knuff framåt, varefter den avtog för att börja
på nytt vid nästa rörelse. Slutet av varje röreles
accentuerades alltid häftigt, och då Cherokee fick sin
knuff, steg morrningen till ett gläfs.

Detta underlät icke att utöva sin verkan på
Vitkäft. Raggen började resa sig på hans rygg. Så gav
Tim Keenan sin hund en sista knuff framåt och drog
sig tillbaka. När den kraft som fört Cherokee framåt
upphörde att verka, fortsatte han vidare av egen fri
vilja, skumpade raskt framåt på sina krokiga ben.
Nu slog Vitkäft till. Ett skri av förvåning och
beundran skar genom luften. Han hade noga beräknat
avståndet och anfallit sin fiende snarare som en katt
än som en hund. Och med samma kattlika snabbhet
och smidighet hade han redan huggit till med sina
tänder och tagit ett hopp tillbaka.

Bulldoggen blödde av ett sår i sin tjocka hals,
bakom ena örat. Han visade intet tecken till vrede,
morrade icke ens, men han vände sig om och följde efter
Vitkäft. De bägge kämparnas olika beteende — den
enes snabbhet och den andres stadiga lugn — hade

203

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free