- Project Runeberg -  Varghunden /
205

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hund, som han icke kunde komma in på livet.
Begäret att törna ihop hade alltid varit ömsesidigt.
Men här hade han en motståndare som ständigt höll
sig på avstånd, som dansade och hoppade och var än
här, än där och överallt. Och när han hade huggit
tänderna i honom, höll han icke fast, utan släppte
ögonblickligen och var borta med ens.

Men Vitkäft kunde icke komma åt den mjuka
undersidan på sin fiendes hals. Bulldoggen var för lågväxt
och hans massiva käkar voro också ett skydd.
Vitkäft anföll honom gång på gång och var själv
oskadad, medan Cherokee hade fått sår på sår. Bägge
sidorna av hans hals och huvud voro sönderslitna. Han
blödde ymnigt, men han visade ingen förvirring eller
nedslagenhet. Han fortsatte endast sin envisa
förföljelse. En gång, då han åter hade blivit gäckad i ett
försök att anfalla sin fiende, stannade han och
betraktade blinkande de kringstående, i det han
samtidigt viftade med sin lilla svansstump till tecken att han
var villig att fortsätta striden.

I samma ögonblick var Vitkäft åter över honom
och borta igen, sedan han i förbigående hade slitit
upp hans ena tätt åtsittande lilla öronlapp. Med en
liten fnysning av harm återtog Cherokee sin
förföljelse, höll sig på insidan av den cirkel Vitkäft beskrev
och bemödade sig att ge Vitkäft ett mördande hugg i
halsen. Bulldoggen förfelade sitt mål på en hårsmån
när, och Vitkäft hälsades med hurrarop, då han
plötsligt undvek faran genom ett hopp åt motsatt håll.

Tiden led. Vitkäft fortfor att dansa omkring,
gäckande och undvikande, angripande och retirerande,
ständigt tillfogande sin fiende skada. Och alltjämt

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free