- Project Runeberg -  Varghunden /
208

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitkäft upphörde icke förrän han var alldeles
uttröttad. Han kunde icke göra någonting och han
begrep ingenting av allt detta. Aldrig under alla
hans strider hade det händt honom någonting sådant.
De hundar han förut slagits med hade icke kämpat
på det sättet.* Med dem hade det bara varit ”hugg,
slit upp och ge dig av”, ”hugg, slit upp och ge dig
av”. Nu låg han halvt på sidan och flämtade efter
luft. Cherokee, som fortfarande höll fast sitt grepp,
drog i honom och försökte få honom helt och hållet
över åt sin sida. Vitkäft gjorde motstånd, medan han
kände hur den andres huggtänder ömsade plats, i det
de hastigt och nästan omärkligt släppte efter och åter
slötos tillsammans med en tuggande rörelse. Med
varje sådan rörelse kom greppet närmare hans strupe.
Bulldoggens metod var att hålla fast vad han hade
och gå vidare, när ett gynnsamt tillfälle bjöds. Och
när Vitkäft var stilla, var tillfället gynnsamt. Då
Vitkäft kämpade emot, nöjde sig Cherokee med att
endast hålla fast.

Cherokees runda nacke var det enda av hans kropp
som Vitkäft kunde komma åt med sina tänder. Han
grep tag på den fläck, där nacken skjuter ut mellan
bogarna, men han kände icke till den där tuggande
metoden, och icke heller voro hans käkar lämpade
för den. Han bet och slet spasmodiskt en stund där
han kom åt. Men så upptäckte han att de hade
ändrat läge. Bulldoggen hade lyckats få honom på
rygg och låg över honom, fortfarande hållande sig
fast med tänderna i hans strupe. Som en katt böjde
nu Vitkäft sina bakben inåt och började bearbeta sin
fiendes mage med långa tag av de sargande klorna.

208

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free