Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - V. Okuvlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
OKUVLIG.
”Det är alldeles hopplöst”, förklarade Weedon Scoti.
Han satt på tröskeln till sin hydda och såg på Matt,
som svarade med en axelryckning, vilken betydde
ungefär detsamma.
Varefter de bägge männen riktade sina blickar på
Vitkäft, som med rest ragg och under ett ursinnigt
morrande ryckte och slet i sin kedja för att komma
åt slädhundarna. Efter åtskilliga lärdomar av Matt,
vilka till yttermera visso blivit inpräglade med
tillhjälp av käppen, hade draghundarna kommit till
insikt av att de skulle lämna Vitkäft i fred; och även
nu hade de sträckt ut sig på avstånd utan att låtsa
om att han fanns till.
”Det är en varg, och det går inte att tämja honom”,
tilläde Weedon Scott.
”Å, det vet jag inte ändå”, invände Matt. ”Nog
är det bra mycket hund i honom, vad ni än må säga.
Och en sak är jag i alla fall säker på, det slår inte fel.”
Pådrivaren tystnade och nickade förtroligt bortåt
Moosehidebergen.
”Nå, var inte så snål om det ni vet”, sade Scott
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
