Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - V. Okuvlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ragg och morrade och hukade sig ned. Men medan
han med blicken följde handen som närmade sig, gav
han lika noga akt på käppen i den andra, som var
hotande höjd över honom. Så lossade Matt kedjan
från halsbandet och drog sig tillbaka.
Vitkäft kunde knappt fatta att han var fri. Många
månader hade gått sedan han kom i Beauty Smiths
ägo, och under hela denna tid hade han icke varit
lös-släppt en enda sekund, utom vid de tillfällen då han
skulle slåss mot andra hundar. Omedelbart efter
stridernas slut hade han åter blivit fängslad.
Han visste ej vad han skulle ta sig till. Kanske
var det något nytt djävulsknep som gudarna förehade
emot honom. Han gick långsamt och försiktigt några
steg, beredd att bli anfallen i vilket ögonblick som
helst. Han visste inte, vad han skulle göra,
alltsammans var så nytt... Han tog det försiktighetsmåttet
att avlägsna sig från de bägge vakande gudarna, och
han gick varsamt till hyddans hörn. Ingenting hände.
Han blev helt förbluffad däröver och vände om igen,
stannade på tio eller tolv fots avstånd från de bägge
männen och betraktade dem oavvändt.
”Tror ni inte att han springer sin väg?” frågade
hans nye ägare.
Matt ryckte på axlama. ”Måste riskeras. Enda
sättet att finna ut någonting är att undersöka saken.”
”Stackars djur”, mumlade Scott medlidsamt. ”Vad
han behöver är en smula vänlighet”, tilläde han,
varefter han reste sig och gick in i hyddan.
Han kom ut igen med ett stycke kött, som han
kastade till Vitkäft. Men hunden sprang ifrån det
och betraktade det misstänksamt på avstånd.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
