- Project Runeberg -  Varghunden /
223

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - V. Okuvlig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitkäft var misstänksam. Någonting var på färde.
Han hade dödat den där gudens hund och bitit hans
sällskap — vad annat kunde han vänta än en
förskräcklig bestraffning? Men trots denna förväntan var han
fortfarande okuvlig som förut. Han reste ragg och
visade tänderna, medan hans ögon uttryckte
vaksamhet och hela hans varelse tycktes beredd att möta vad
helst som skulle hända honom. Guden hade ingen
käpp, och därför tålde han att han kom helt nära.
Gudens hand hade sträckts ut och sänktes mot hans hu {+-+}
vud. Vitkäft kröp ihop och spände varje nerv, då den
närmade sig. Här var fara å färde — någon
bedräglighet eller annat. Han kände till gudarnas händer,
deras makt och deras listiga förmåga att tillfoga ondt. För
övrigt hade han alltid hyst motvilja för att bli vidrörd.
Hans morrning blev allt mera hotfull, han hukade sig
ned allt mer, men handen fortfor att sänka sig. Han
ville icke hugga sina tänder i den, och han uthärdade
den hotande faran, tills hans instinkter överväldigade
honom med sitt omåttliga livskrav.

Weedon Scott hade trott att han skulle vara
tillräckligt snabb för att kunna undvika ett bett. Men
han hade ännu ingen kännedom om Vitkäfts snabbhet,
och denne högg till lika säkert och fort som en
sam-manringlad huggorm.

Scott uppgav ett rop av överraskning och omslöt
sin sårade hand med den andra. Matt svor en väldig
ed och rusade fram till honom. Vitkäft kröp ihop
och drog sig baklänges, reste ragg och visade
tänderna, och hans ögon lyste illvilligt och hotfullt. Nu
kunde han då vänta sig en lika förskräcklig tuktan
som den han brukade få av Beauty Smith.

223

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free