Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
EN KÄRLEKSFULL HUSBONDE.
Då Vitkäft såg Weedon Scott närma sig, reste han
ragg och morrade till tecken att han icke ville
underkasta sig att bli straffad. Ett helt dygn hade förflutit
sedan han hade sargat handen, som nu var förbunden
och bars i band. Vitkäft hade förr drabbats av
fördröjda bestraffningar och han antog, att han även nu
skulle få erfara en sådan. Hur skulle det kunna vara
annorlunda? Han hade begått någonting som var ett
helgerån för honom — han hade huggit sina tänder i
en guds heliga kropp, och därtill i en vitskinnad
över-guds. Det låg i sakens natur, i lagen för umgänget
med gudar, att någonting förfärligt väntade honom.
Guden satte sig ned på flera fots avstånd. Vitkäft
kunde icke se någonting farligt däri. När gudarna
straffade, brukade de stå på sina ben. För övrigt
hade denne gud varken käpp eller piska eller
skjutvapen. Och så var han själv fri och obunden. Ingen
kedja och ingen stång höll honom fast. Han kunde
rädda sig genom flykt, medan guden reste sig och
kom på fötter. Men emellertid skulle han vänta
och se.
Guden förblev lugn och stilla, gjorde icke en rörelse.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
