- Project Runeberg -  Varghunden /
227

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och Vitkäfts morrning övergick långsamt till ett dovt
mullrande, som sjönk allt längre i hans strupe och
slutligen dog bort. Så började guden tala, och vid
det första ljudet av hans röst reste sig raggen på
Vitkäfts rygg och morrningen steg på nytt. Men guden
gjorde inga fientliga rörelser, han fortsatte att tala
helt lugnt. En god stund ackompanjerade Vitkäft
hans tal med sitt morrande, ett slags rytmisk
samstämmighet rådde mellan de bägge rösterna. Men
guden fortfor att tala oavbrutet. Han talade till
Vitkäft och till Vitkäft hade aldrig någon talat förut. Han
talade mildt och lugnande och med en vänlighet, som
så att säga kändes gripande. Mot sin egen vilja och
trots alla de varningar som hans instinkt gav honom,
började Vitkäft få förtroende till denne gud. Han
erfor en känsla av trygghet, som stod i strid med alla
hans föregående erfarenheter av människan.

Efter en lång stund steg guden upp och gick in i
hyddan. Vitkäft betraktade honom misstänksamt, då
han kom tillbaka. Han medförde varken käpp eller
piska eller andra vapen. Icke heller höll han
någonting gömt bakom ryggen i sin oskadade hand. Han
satte sig på samma ställe som förut, på flera fots
avstånd. Och han räckte fram en liten bit kött.
Vitkäft spetsade öronen och såg sig för helt
misstänksamt. Han höll ögonen både på köttbiten och på
guden, beredd på att någonting kunde hända, med
varje nerv spänd och färdig att rusa sin väg vid första
skymt av fientlighet.

Men straffet dröjde fortfarande. Guden räckte
honom endast ett stycke kött. Och det tvcktes icke
vara någonting galet med köttbiten. Vitkäft var emel-

227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free