- Project Runeberg -  Varghunden /
228

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lertid ännu misstänksam; ehuru köttet bjöds honom
med inbjudande knyckar på handen, vägrade han att
röra det. Gudarna voro allvisa, och ingen kunde veta
vilken utstuderad bedräglighet som kunde lura bak
om denna skenbart oskyldiga bit kött. Hans forna
erfarenheter, synnerligast hos indiankvinnorna, hade
lärt honom, att köttbitar och bestraffningar hade ett
visst obehagligt samband med varandra.

Slutligen kastade guden köttet på snön framför
Vitkäfts fötter. Han luktade försiktigt på biten, men
utan att se på den. Ty medan han luktade på köttet,
höll han sina ögon fästade på guden. Ingenting hände.
Han tog köttbiten i munnen och sväljde den. Och
ändå hände ingenting. Guden bjöd honom därefter
ett nytt stycke kött. Även nu vägrade han att ta biten
ur handen, och återigen kastades den till honom. Dett?,
upprepades flera gånger om. Men så kom det en
gång, då guden ej ville kasta till honom köttet. Han
behöll den i handen och sträckte det inbjudande mot
Vitkäft.

Köttet var godt, och Vitkäft var hungrig. Tum för
tum närmade han sig med den yttersta försiktighet.
Slutligen kom det ögonblick, då han beslöt sig för att
ta köttet ur gudens hand. Utan att ta ögonen från
honom sträckte han fram sitt huvud med öronen
liggande bakåt tätt intill huvudet och raggen ofrivilligt
rest på nacken. En dov morrning långt nere i
strupen ljöd till en varning att han icke var att leka med.
Han tog köttbiten och åt, och ingenting hände. Bit
efter bit åt han upp allt som bjöds honom, och
ingenting hände. Straffet dröjde fortfarande.

Han slickade sig om käften och väntade. Guden

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free