Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norlunda. Den nya känslan, som hade fått makt
med honom, förmådde honom ofta att frivilligt välja
obehag och smärta för sin guds skull. Så till exempel
kunde han, i stället för att om rnornarna ströva
omkring och skaffa sig föda eller ligga stilla i en lugn
vrå, sitta i timtal utanför dörren till hyddan och vänta
på att få se sin gud komma ut. Och när guden kom
hem om kvällarna, brukade Vitkäft lämna den varma
sovplats han hade grävt åt sig i snön för att få höra
några hälsningsord och den vänliga knäppningen med
fingrarna. Ja, han kunde till och med försaka kött
för att få vara hos sin gud — för att få en smekning
av honom eller följa honom ner till staden.
Sympatien hade förvandlats till kärlek. Och
kärleken var också det sänklod, som pejlat djupet hos
honom dit sympatien aldrig nått. Från detta djup hade
kärleken lockat gensvar — den nya känsla som hade
väckts hos honom. Han gengäldade vad som gavs
honom. Hans nye herre var i sanning en gud, en
kärlekens gud, en värmande och strålande gud, i vars
närhet Vitkäfts natur utvecklades på samma sätt som
blomman utvecklar sina blad i solens ljus och värme.
Men Vitkäft var icke demonstrativ. Han var för
gammal och för fast formad att bli fallen för att
uttrycka sig på nya sätt. Han var för självbehärskad,
för fastrotad som enstöring. Det var för länge han
hade vant sig vid enslighet, vid att hålla sig undan i
retlig ondska. Han hade aldrig skällt i hela sitt liv,
och nu kunde han icke heller lära sig att göra det för
att hälsa sin husbonde välkommen. Han var aldrig
påträngande, aldrig uttryckte han sin kärlek på något
överdrivet och fjolligt sätt. Han sprang aldrig för att
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
