Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möta sin gud. Han väntade endast på avstånd, men
det gjorde han alltid, utan undantag. Hans kärlek
yttrade sig som ett slags stum, outtalad dyrkan.
Hans blick var det enda som förrådde hans känslor,
ty hans ögon följde oavbrutet den älskade husbondens
minsta rörelse. Och när hans gud såg på honom och
talade till honom, betedde han sig med en viss tafatt
stolthet, framkallad av hans kärleks fruktlösa kamp
för att ge sig uttryck.
Han lärde att i många avseenden lämpa sig efter
sitt nya liv. Han fick snart den uppfattningen, att
b. an måste låta sin husbondes andra hundar vara i
fred. Men hans despotiska natur förnekade sig icke,
och han måste först tukta dem till erkännande av hans
överlägsenhet och ledareskap. Sedan detta var gjort,
hade han föga besvär av dem. De veko undan för
honom, när han kom och gick eller uppehöll sig bland
dem, och när han hade visat vad han ville, lydde de
honom.
Av samma anledning lärde han sig fördraga Matt
— som en husbondes tillhörighet. Hans herre gav
honom sällan mat. Det gjorde Matt; det var hans
åliggande. Men Vitkäft gissade sig ändå till, att det var
husbondens mat han åt — att det var hans herre som
på detta sätt födde honom indirekt. Och det var
Matt som försökte lägga seltyg på honom och
förmå honom att dra släden tilsammans med de andra
hundarna. Men det lyckades icke för Matt. Först
när Weedon Scott lade seltyget på Vitkäft och spände
honom för släden, förstod han vad det var fråga om.
Han tog det sedan som sin herres vilja att Matt skulle
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
