- Project Runeberg -  Varghunden /
238

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köra honom och sköta honom, så som han körde och
skötte sin husbondes andra hundar.

Slädarna i Klondyke voro olika dem som användes
av Mackenzieindianema — det fanns nämligen medar
under dem. Och hundarna kördes också på helt olika
sätt. Där användes ingen solfjäderformig
förspänning. Hundarna gingo i en enda rad, den ene efter
den andre, och drogo med dubbla linor. Här i
Klondyke var den främste hunden verkligen spännets
anförare. Den klokaste och starkaste av hundarna sattes
alltid i spetsen, och de andra lydde honom och hyste
respekt för honom. Att Vitkäft mycket fort skulle
ernå denna hedersplats var oundvikligt. Han kunde icke
nöja sig med mindre, och Matt måste lära sig inse det
efter mycket krångel och bråk. Vitkäft valde själv ut
platsen åt sig, och sedan experimentet väl var gjort,
stod Matt avgjort på hans sida. Men ehuru Vitkäft
numera arbetade med att dra släden om dagarna,
underlät han icke att bevaka sin husbondes egendom om
nättema. På detta sätt var han ständigt på post, alltid
vaksam och trofast, den värdefullaste av alla hundarna.

”Om jag får lov att säga rent ut vad jag tänker”,
sade Matt en dag, ”så var ni en riktig klok karl, mr
Scott, när ni betalade ut de där pengarna för Vitkäft
och gjorde Beauty Smith yr i skallen med att slå till
honom.

Weedon Scotts gråa ögon blixtrade av den gamla
vaknade vreden, och han mumlade ursinnigt: ”Det
vilddjuret!”

Sent på våren fick Vitkäft en stor sorg. Utan
föregående varning hade hans älskade husbonde
försvunnit. Det hade funnits förebud, men Vitkäft förstod

238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free