- Project Runeberg -  Varghunden /
239

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig icke på sådana saker och visste icke vad packningen
av en kappsäck kunde betyda. Efteråt kom han ihåg
att detta hade skett innan husbonden försvann, men
när det hände, misstänkte han ingenting alls. Den
kvällen väntade han som vanligt att hans herre skullo
komma igen. Vid midnatt blåste det så kallt att han
måste söka skydd bakom hyddan. Där låg han
sedan och halvsov med spetsade öron, färdig att springa
upp vid första ljud av de välkända stegen. Men vid
tvåtiden drevs han av sin oro äter fram i blåsten
utanför ingången, där han kröp ihop och väntade.

Men ingen husbonde hördes av. På morgonen
öppnades dörren och Matt kom ut. Vitkäft betraktade
honom med tankfull uppsyn. Det fanns intet
gemensamt språk, varigenom han kunde bli underrättad om
det han ville veta. Dagar kommo och gingo, men
ingen husbonde kom. Vitkäft, som aldrig varit sjuk
i hela sitt liv, blev nu sjuk av sorg. Han blev mycket
sjuk, så sjuk, att Matt slutligen måste ta in honom i
hyddan. Och då han skrev till sin arbetsgivare,
innehöll brevet ett postskriptum angående Vitkäft.

När Weedon Scott läste sitt brev nere i Circle City,
kom han till följande rader:

”Den jäkla vargen vill inte arbeta. Och inte vill
han äta. Är inte mycket ruter kvar i honom nu.
Alla hundarna klå upp honom. Vill nog veta vad
det har blivit av er, men jag vet inte hur jag ska säga
honom det. Kan nog hända att han dör.”

Det var som Matt hade sagt. Vitkäft hade
upphört att äta och förlorat allt sitt mod — han tog emot
stryk av alla de andra. Han låg på golvet i hyddan
invid spisen, utan intresse för födan, för Matt eller för

239

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free