Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela livet. Om Matt talade mildt till honom eller svor
åt honom, så var det alldeles detsamma — Vitkäft
gjorde ändå ingenting annat än såg upp på honom
med mörk blick och lade sedan sitt huvud tillrätta
igen på framtassama.
Men så en kväll, då Matt satt och läste halvhögt
för sig själv, stördes han av att Vitkäft började gnälla.
Hunden hade stigit upp, stod med spända öron vänd
mot dörren och lyssnade ivrigt. Några ögonblick
senare hörde Matt steg utanför. Dörren öppnades,
och Weedon Scott kom in. De bägge männen
skakade hand med varandra. Därefter såg Scott sig
omkring.
”Var är vargen?” frågade han.
I detsamma fick han se Vitkäft, som stod kvar där
han hade legat i närheten av spisen. Han hade icke
rusat fram som andra hundar. Han stod där endast
och såg — och väntade.
”Å, bevare oss!” utropade Matt. ”Se hur han viftar
på svansen!”
Weedon Scott gick över halva rummet emot honom,
i det han ropade honom till sig. Och Vitkäft kom,
icke med stora hopp, men mycket fort. Han såg
tafatt och förlägen ut, men då han kom närmare,
fingo hans ögon ett egendomligt uttryck. En
oändlig ömhet, som icke på annat sätt kunde uttryckas,
tändes i dem och fortfor att lysa.
”Så där har han inte sett på mig en enda gång under
hela den tid ni har varit borta”, förklarade Matt.
Weedon Scott hörde honom ej. Han hade satt sig
på huk framför Vitkäft och börjat smeka honom —
han gned honom under öronen, han strök honom över
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
