Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - II. I Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weedon Scott skrattade.
”Bry dig inte om det, pappa! Det är en nyttig
tuktan. Vitkäft har mycket att lära, och det kan
vara så godt att träningen genast tar sin början. Han
reder sig nog.”
Vagnen fortsatte och Collie stängde fortfarande
vägen för Vitkäft. Han försökte komma förbi henne
genom att ge sig av från vägen och ut på gräsplanen,
men hon höll sig i en inre, kortare cirkel och var alltid
till hands att möta honom med öppet gap och
glimmande tänder. Så rusade han samma väg tillbaka,
tvärs över körvägen och ut på den motsatta
gräsplanen, men även där gick det honom på samma sätt.
Vagnen rullade bort med hans husbonde. Vitkäft
såg den försvinna mellan träden. Situationen var
förtvivlad. Han försökte ännu ett kretslopp. Hon
följde lika fort som förut. Men nu vände han sig
plötsligt emot henne. Det var hans gamla stridsknep.
Han gav henne en väldig knuff bog mot bog. Och
hon kastades icke allenast över ända. Hennes fart
hade varit så stark, att hon rullade omkring, än på
ryggen och än på sidan, medan hon bemödade sig
att stanna, skrapade med klorna i sanden och gav
uttryck åt sin harm och sin sårade stolthet i ett gällt
skrik.
Vitkäft förspillde icke tiden. Vägen var klar, och
det var allt vad han behövde. Hon satte av efter
honom under ihållande gläfs och tjut. Nu hade de
raka vägen framför sig, och när det var fråga om en
ärlig kapplöpning, hade hon åtskilligt att lära av
Vitkäft. Hon rusade framåt i vildt lopp, ansträngande
sig till det yttersta, gjorde sig möda med varje hopp,
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
