- Project Runeberg -  Varghunden /
263

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänskapliga preliminärer retade honom, och han
avklippte dem med ett avskräckande morrande. Uppe
i norden hade han fått lära sig, att han skulle lämna
sin husbondes hundar i fred, och han hade icke glömt
denna lärdom. Men han höll också envist på att själv
få vara ostörd och han ignorerade Dick så
fullständigt, att den godlynte hjorthunden snart uppgav alla
försök att stifta vänskap med honom och knappast
visade mera intresse för honom än för bindstolpen
bredvid stallet.

Men så var det icke med Collie. Hon fördrog
honom visserligen därför att det var gudarnas vilja, men
detta var icke något skäl för att hon skulle låta
honom vara i fred. Medvetandet om alla de oräkneliga
förbrytelser, som han och hans släkte hade förövat mot
hennes förfäder, var för djupt inpräglat i hennes
natur. Icke på en dag eller under en generation kunde
de plundrade får fållorna glömmas. Allt detta
sporrade och eggade henne till vedergällning. Hon kunde
icke trotsa gudarna, som tilläto hans närvaro, men
detta hindrade henne icke från att på omvägar göra
livet surt för honom. En flera århundraden gammal
fejd låg emellan dem, och Collie företog sig att se till
att den icke blev glömd.

Hon drog fördel av sitt kön för att obehindrat reta
och misshandla honom. Hans instinkt skulle aldrig
tillåta honom att anfalla henne, men hennes ihärdiga
förföljelser tilläto honom icke heller att förbise hennes
tillvaro. När hon rusade på honom, vände han sin
pälsskyddade bog mot hennes skarpa tänder och gick
sedan styvbent och högdraget sin väg. Höll hon
efter honom hårdt, måste han gå omkring henne i en

263

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free