- Project Runeberg -  Varghunden /
272

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Mycket riktigt!” Weedon Scott funderade ett
ögonblick. ”Om Vitkäft efter fångenskapens slut icke
har rört en enda höna eller kyckling, skall du en gång
för varje tiominutersperiod av hans fångenskap säga
till honom med samma högtidliga allvar som när du
avkunnar dina domar inför rätten: ’Vitkäft! Du
är klokare än jag trodde’.”

Familjen skulle övervaka den stora föreställningen
från olika gömställen. Men den blev ett fiasko. Sedan
Vitkäft hade blivit instängd i hönsgården och hans
husbonde gick ifrån honom, lade han sig att sova. En
gång steg han upp och gick fram till vattenhon och
drack. Han såg icke ens åt hönsen. Det var som om
de icke funnits till för honom. Vid fyratiden började
han springa oroligt omkring, tog så ett väldigt hopp
upp på hönshusets tak och hoppade ner på andra sidan,
varefter han helt makligt begav sig upp till stora
byggningen. Han hade verkligen lärt sin läxa. Och ute i
vestibulen måste nu domaren Scott inför sin förtjusta
familj säga icke mindre än sexton gånger till Vitkäft
med högtidligt allvar: ”Vitkäft! Du är klokare än jag
trodde.”

Men det var lagbudens mångfald som förbryllade
Vitkäft och gjorde att han ofta råkade i olycka. Han
måste också lära sig, att han icke fick röra höns som
tillhörde andra gudar. Och så fanns det också kattor
cch kaniner och kalkoner, och alla dessa måste lämnas
i fred. Då han till en del hade fått lagen inpräntad
hos sig, hade han faktiskt redan fått den
föreställningen att allt levande var fridlyst. Ute på
betesmarkerna kunde en vaktel flyga upp midt för hans nos,
utan att han rörde honom. Hur mäktigt han än an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free