- Project Runeberg -  Varghunden /
274

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring honom, djup, bred och skiftande, oupphörligt
tilltalande hans sinnen, ständigt fordrande ögonblicklig
foglighet och underkastelse, och nästan alltid tvingades
han att undertrycka sina naturliga impulser.

Där fanns till exempel slaktarbodar, där kött hängdo
inom räckhåll. Men detta kött fick icke röras. Det
fanns kattor i de hus som hans husbonde besökte, och
dem måste han lämna i fred. Och överallt fanns det
hundar som morrade åt honom, men som ej skulle få
anfallas. Slutligen fanns det också massor av folk
på de till trängsel fyllda trottoarerna, som fäste
uppmärksamhet vid honom. De kunde rent av stanna
och se på honom, utpeka honom för andra, betrakta
honom med forskande blickar, tala till honom och —
det var det värsta av alltsammans — klappa honom.
All denna farliga kontakt med främmande händer
måste han uthärda. Och det gick. Han lärde sig
till och med övervinna sin tafatta skygghet. Han
mottog de många främmande gudarnas
uppmärksamheter på ett nästan högdraget sätt. Han gengäldade
deras nedlåtenhet med samma mynt. Å andra sidan
var det någonting hos honom som förekom all större
förtrolighet. De klappade honom på huvudet och
gingo vidare, nöjda över sin egen djärvhet.

Men Vitkäft hade det icke alltid så lätt. Medan
han sprang efter vagnen i San Josés utkanter, råkade
han ut för åtskilliga små gossar, som hade för vana
att kasta sten efter honom. Och han visste att det ickc
var honom tillåtet att förfölja och kasta omkull dem.
I sådana stunder måste han göra våld på sin
självbevarelseinstinkt, och det gjorde han också, emedan

2/4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free