Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Buss!” sade han till Vitkäft.
Men Vitkäft kunde icke tro sina öron. Han såg på
sin husbonde, och han såg på hundarna. Så såg han
återigen ivrigt frågande på husbonden.
Husbonden nickade. ”Buss, gamle gosse! Ät upp
dem, du!”
Vitkäft tvekade icke längre. Han vände om och
gjorde tyst ett hopp in bland sina fiender. Alla tre
vände sig emot honom. Där blev ett ohyggligt
morrande och gläfsande, ett smällande av huggtänder och
kringvirvlande av lurviga kroppar. Dammet på
landsvägen yrde upp som ett tjockt moln och dolde hela
striden. Men efter några minuters förlopp lågo två
av hundarna i dödsryckningar på platsen, och den
tredje var stadd på flykt. Han hoppade över ett dike,
kröp igenom ett staket och rusade tvärs över ett fält.
Vitkäft följde efter, gled över marken på
vargma-nér, med vargens snabbhet, lätt och utan buller, och
mitt på fältet kastade han omkull sin fiende och gjorde
slut på hans liv.
Efter denna trefaldiga hämnd hade han icke vidare
några besvärligheter av denna art. Ryktet om hans
styrka och blodtörst spred sig vida omkring, och
hundägarna sågo till att deras djur icke ofredade
Vitkäft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
