- Project Runeberg -  Varghunden /
280

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - IV. Naturens röst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

husbonde ännu mera åt honom. Så försökte han
strama upp sig till en ännu större värdighet, men då
blev skrattet ännu högljuddare. Slutligen skrattade
husbonden bort hela hans värdighet. Han öppnade
munnen, lyfte litet på läpparna och ett säreget uttryck,
som mera lyste av kärlek än av humor, kom i hans
ögon. Vitkäft hade lärt sig att skratta.

Han lärde sig också att leka och rasa med sin
husbonde, att låta kasta omkull sig och rullas omkring
och bli utsatt för alla möjliga hårdhänta knep. Och
Vitkäft låtsade sig vara förskräckligt ond, han reste
ragg och morrade ursinnigt, och han högg efter
husbondens händer på ett sätt som föreföll att vara
fullkomligt allvarligt menat. Men han glömde sig aldrig.
Han slog alltid sina tänder tillsammans i tomma luften.
Vid slutet av en sådan vild lek, just då knuffar och
slag och morrande och nafsande pågick som ivrigast,
kunde de plötsligt avbryta alltsammans, stanna på flera
fots avstånd ifrån varandra och se varandra i ögonen.
Och lika plötsligt som solen ibland kan bryta fram
över ett upprört hav, kunde de då börja skratta.
Varefter hela uppträdet slutade med att husbondens armar
lades omkring Vitkäfts hals, medan varghunden slöt
sig intill honom och mullrade sin kärlekssång.

Men ingen annan lekte någonsin med Vitkäft. Det
tillät han icke. Han höll på sin värdighet, och om
man kom den för när, reste han ragg och morrade på
ett sätt som var långt ifrån lekfullt. Att han tillät
sin husbonde dessa friheter var intet skäl för att han
skulle bete sig som en vanlig simpel hund, visa
tillgivenhet för lite var och låta alla människor leka med
sig, som om han hörde alla till. Han hyste kärlek för

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free