- Project Runeberg -  Varghunden /
281

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - IV. Naturens röst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en enda och ville varken ockra med sig själv eller sin
ömhet.

Hans husbonde brukade ofta rida ut och att följa
honom var en av Vitkäfts förnämsta plikter i livet.
Däruppe i Nordin hade han bevisat sin underdånighet
genom att knoga och dra i seltyg framför släden.
Men det fanns inga slädar här i Södern och icke heller
använde man hundar att bära packning på ryggen.
Och därför fick han nu bevisa sin tropliktighet genom
att springa bredvid husbondens häst. Den längsta
dagsresa förmådde icke trötta ut honom. Hans lopp
var vargens — lätt glidande och utan ansträngning
—- och efter en tur på femtio mil kom han tillbaka
glatt springande framför hästen.

Det var i sammanhang med dessa ridturer som
Vitkäft lyckades finna ett nytt sätt att uttrycka sig —
anmärkningsvärt därför att det endast hände honom
två gånger under hela hans liv. Första gången var
då husbonden försökte lära en livlig fullblodshäst att
grindar kunde passeras utan att ryttaren behövde
stiga av. Gång på gång förde Weedon Scott hästen
fram till grinden för att låta honom sätta över den,
men varje gång blev hästen rädd, stegrade sig och
slog bakut. Djuret blev mera upprört och oroligt med
varje ögonblick som gick. Så snart hästen stegrade
sig, högg husbonden sporrarna i hans sidor och
förmådde honom att åter sätta framfötterna på marken,
varpå djuret genast började slå bakut. Vitkäft såg
på med tilltagande oro, tills han icke längre kunde
styra sig, utan sprang fram emot hästen och uppgav
ett ursinnigt och varnande skall.

Sedan försökte han ofta att skälla, och hans hus-

281

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free