- Project Runeberg -  Varghunden /
290

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - V. När vargen sover

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rockade fiender. För honom var domaren den främste
av hans orättvisa förföljare, och över honom utgöt
han därför sin ursinniga vrede och sina hotelser om
kommande hämnd. Och så fördes Jim Hall till sin
levande död — och nu hade han rymt.

Om allt detta visste Vitkäft ingenting. Men mellan
honom och mrs Alice — hans husbondes hustru —
fanns en hemlighet. Varje natt, sedan alla hade gått
till sängs på Sierra Vista, steg hon upp i smyg och
släppte in Vitkäft, så att han fick ligga och sova i
den stora hallen. Men nu var Vitkäft intet egentligt
husdjur och hade icke lov att sova inomhus, och därför
smög hon sig också ner tidigt om morgnarna och
släppte ut honom, innan någon av de andra vaknade.

Och nu en natt, medan hela huset sov, vaknade
Vitkäft och låg mycket stilla. Och varsamt vädrade han
omkring sig och uppfattade genast det budskap, som
luften bar till honom om en främmande guds närvaro.
Till hans öron trängde också otydliga ljud av den
främmande gudens rörelser. Vitkäft gjorde intet
ursinnigt larm. Det var icke hans sätt. Den
främmande guden gick mycket sakta och tyst, men ännu
tystare gick Vitkäft, därför att han icke hade kläder
som skrubbade mot kroppen. Han följde försiktigt
efter. I vildmarken hade han jagat levande kött som
var oändligt skyggt, och han kände till fördelen av
att överraska sitt byte.

Den främmande guden stannade vid foten av stora
trappan och lyssnade, och Vitkäft var som död, så
tyst och orörlig stod han och vaktade och väntade.
Uppför trappan gick vägen till hans älskade husbonde
och dennes dyrbaraste egendom. Vitkäft reste ragg,

290

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free