- Project Runeberg -  Varghunden /
295

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - V. När vargen sover

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der från dessa dagar. Under sådana stunder morrade
han och gnällde i sömnen, och de som hörde det sade
att han hade onda drömmar.

Men det fanns något särskilt, som plågade honom
likt en nattlig mara, och det var minnet av de
rasslande, skramlande elektriska vagnarna, dessa vidunder,
som han ansåg för kolossala skriande lodjur. Han
kunde till exempel tycka sig ligga gömd i en buske och
vakta på att en ekorre skulle våga sig nog långt ut på
en trädstam. Men när han så rusade på ekorren, kunde
det hända att denna förvandlades till en elektrisk
vagn, som hotande och fasansfull tornade upp sig
framför honom likt ett berg, skramlande och
skrikande och spottande eld på honom. Och det var på
samma sätt, när han ville locka ner höken ur skyn.
Fågeln sköt rakt ner ur det blå, men just när han slog
ned på Vitkäft förvandlades han till den allestädes
närvarande elektriska vagnen. Ibland befann han sig i
Beauty Smiths fålla. Utanför fållan samlades en hop
folk och han visste att det skulle bli en strid. Han höll
ögonen skarpt fästade på dörren, för att se när hans
motståndare kom in. Dörren öppnades, och in till
honom slungades den fasansfulla elektriska vagnen!
Dessa drömmar upprepades väl tusen gånger, och för
varje gång förorsakade de honom samma livliga
förskräckelse.

Kom så en dag, när det sista bandaget och den sista
gipsgjutningen togs bort. Det blev en festdag. Hela
Sierra Vista stod omkring och såg på. Husbonden
gned Vitkäfts öron, och han mullrade kärleksfullare
än någonsin. Husbondens hustru kallade honom: ”Du
välsignade varg!” och denna benämning antogs med

295

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free