Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - V. När vargen sover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
acklamation. Alla kvinnorna kallade honom sedan för
”Välsignade vargen”.
Han försökte stiga upp, men efter flera försök föll
han omkull av svaghet. Han hade legat så länge, att
hans muskler hade förlorat all styrka och
rörelseförmåga. Men nu kände han sig litet skamsen över sin
svaghet, som om han därigenom på något sätt brast
i den plikt han hade mot sina gudar. Det förmådde
honom till ännu en hjältemodig ansträngning, och
slutligen stod han åter på fötter, ehuru han vacklade
av och an.
”Välsignade vargen!” ropade alla kvinnorna i kör.
Domaren Scott betraktade dem med triumferande
uppsyn.
”Nu ha ni själva sagt det med egen mun!” sade han.
”Just som jag alltid har tänkt. En hund skulle aldrig
kunna uträtta vad han har gjort. Han är en varg.”
”En välsignad varg”, rättade domarens hustru.
”Ja, en välsignad varg”, medgav domaren.
”Härefter skall jag också kalla honom så.”
”Han får lov att lära sig gå på nytt”, sade
fältskären, ”och lektionen kan gärna ta sin början när som
helst. Det skadar honom inte. Tag honom med ut!”
Och ut ledsagades han som en kung, omgiven av
hela Sierra Vista, som kelade med honom och stödde
honom. Men han var mycket svag, och då han kom
ned på gräsmattan, lade han sig att vila en stund.
Sedan satte tåget sig ånyo i gång. Vitkäfts muskler
stärktes så småningom genom rörelsen, och blodet
började åter genomtränga dem. Så kom man till stallet,
och vid ingången dit stod Collie, omgiven av ett halvt
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
